På ett mintgrönt hustak satt
cancersjuka skator
som om någon gett dem en hemlig signal
flög de
för att dö
upp i mjukgrå aprilmoln

jag höll andan och de singlade ner
en efter en
stadsborna fällde upp sina paraplyer
och löpsedlarna gallskrek i neon

döda skator faller
cancern finns bland molnen
stäng alla fönster
undvik att andas alls

jag tog mitt paraply och klättrade upp på ett mintgrönt hustak
betraktade människorna hålla andan
kastade hjortron på de ensamma och försökte fånga luften

jag såg dig och föll
men jag föll inte för att dö