Du är tyst min vän, ska du vara det länge än?
Du ser dyster ut, liksom ledsen och grå. säg mig, ska det vara så?¨
Du vandrar ensam på vägen, så ensam i sinnet. Är det bara jag som kan se genom det vita skinnet?
jag är beredd att svara om svaren ger dig tröst, men orkar du då lyssna till min slitna röst?
En liten själ som tittar på, som förstår så väl men vågar fråga ändå.
Du ser allt ont du ser allt gott, du ser på djupet du har förstått.
Dina ögon är blå och trötta av svek, men ska inte skämta och kalla dig vek.
Du lyssnar till andra och drar dig tillbaka, men nog har vi rättvisans ord fått smaka.