Och mörkret föll.
Hårt och tungt.
Och människorna.
De stackars människorna.
Trevade efter varandra.
Sökte närhet och värme.
Men fann - ingenting
Bara tomhet.
Mörker.
Ödslighet.
Tills någon fann ett ljus.
Guds ljus.
Då kom alla.
Alla de som tidigare vandrat i mörker.
Lät sig belysas, välsignas
och värmas.
Och runt ljuset samlades folket.
Fick värme och trygghet.
Vågade somna i dess sken.
Fann i mörkret en hand.
En smekning. Ord av tröst.
Och den sjunde natten gav
vila. Äntligen vila.
Och mörkret varade hela natten.
Och när gryningen kom,
var människorna pånyttfödda.
Kraftfulla och ödmjuka på
samma gång.
Den sjunde dagens aftons natt.
Blev människornas natt.
Det har den varit allsedan den dagen
i många tusen år.
Så därför respektera den dagen.
Given till oss från Gud själv.
Jag går nu och lägger mig
min sjunde dags natt.
Och jag tackar för den vilan jag får.
Fast jag sitter i min bädd
och rullgardinen nerfälld så
hör Gud min bön av tacksamhet.
Tack Gud för denna dag.
Jag har gjort mycket dumt just i dag.
Men jag litar på Dig Gud.
Litar på att Du förlåter,
att Du överser, att Du älskar
mig ändå.
Så God Natt familj.
God Natt vänner.
GodNatt Gud.
Sov Gott alla.
Amen.