Så börjar cirkusen igen.
Se här:
Litet konster.
Några krumsprång.
En saltomortal.
Ett djärvt hopp.
Avslutar med ett bländande leende.
Allt för en applåd. (om lyckan står en bi)
Varför håller vi på?
Egentligen?
Om man skulle strunta i alltihop?
Och ägna sig åt permeabel
perspiration?
Eller singuljär socialitet?
Eller rensa lite ogräs, kanske?