när jag inte vet vart eller vem jag ska vända mig till
vänder jag alltid in mig mot mig själv
jag låser alla möjliga dörrar till mitt hjärta och min själ så hårt, så hårt
jag slutar äta, för att jag orkar inte resa mig från min trygga säng
och folk som säger att jag är vacker skulle se mig då, med ögon så svullna av tårar
ni skulle se mig då
när jag bara har mig själv, och ingen annan

men jag vill inte
falla
det gör så
ont

försök inte komma mig nära
för att det gör så ont när du sedan går igen, när du som alla andra lämnar
men jag har brist på kärlek och framförallt trygghet
och mitt hjärta har för länge byggt alldeles för höga murar runt omkring sig
och mina känslor har gömt sig
så långt långt in i mig att det är näst in till omöjligt att hitta dom igen

men hur många gånger
är det rimligt att förlåta
hur mycket skit
kan man sopa under mattan
hur många gånger
kan man bränna en bro
hur mycket
ska man behöva bära
hur många gånger
orkar man stå upp
HUR MÅNGA?