allt jag önskar är att bli älskad
riktigt älskad

få samma kärlek tillbaka som jag ger ut
jag är en person som visar min kärlek
utan undantag

jag vet de finns personer som är rädda
rädda att öppna upp sig
visa sina sanna känslor

så jag låtit de varit en undanflykt
- han är rädd, därför han inte ringer upp mig som han sa han skulle.

men i längden hur ska de gå?
hur ska någon kunna stå ut med den dära känslan
att något är fel, fel på än själv

att man kanske inte förtjänar den kärleken
att man driver iväg den man älskar
genom att bara älska

jag kan inte påstå jag älskar för mycket
jag är bara den dära typen som vill få den jag älskar
känna sig uppskattad och betydelsefull

men är det i egentligen så att jag gör så
för att jag vill de ska hända mig?
att någon ska visa att jag är uppskattad och betydelsefull

genom att vara för kärleksfull
slutar med att man blir utnyttjad på kärlek
det har i allafall hänt mig

egentligen
är de så att man ska tvinga sin älskling att vara med än?
ibland undrar jag om de är mig de är fel på
att jag har en sån underskattad bild på hur en pojkvän ska vara

jag saknar hans röst när jag inte pratat med han på en dag
jag saknar hans varma kropp intill min när jag ligger i min säng på kvällen
jag saknar hans blickar och närvaro, när han inte är vid mig
- är de överdrivet? är de inte sann kärlek?

allt jag vill
är att bli
älskad..