Klass mot klass
Internationell solidaritet,
Arbetarklassens kampenhet.

Krossa kapitalismen,
Leve socialismen!

Trummornas dån och en kör av människor.
När du går i tåget på första maj så är du inte en ensam individ, du är i en familj, ett kollektiv.

Omkring dig ser du människor i alla dess former oavsett normer.
Fula, vackra, tjocka, smala, homosexuella och straighta.

Men det är inte våra individuella nyckfullheter som binder oss, det är målet.
Övertygade socialister, kommunister och utopister.
Alla drömmer vi om en värld där normen är jämlikhet. På alla plan.

Jag hörde feministernas tåg och skrattade, precis som när jag hörde anarkisterna, vänsterpartisterna och framförallt när jag såg Mona Sahlin.
Feministerna skriker om EN fråga inget annat, varför ens gå ut första maj?, anarkisterna verkar vilsna.
Vänsterpartisterna såg kuvade ut, som om din inte riktigt trodde på sig själva.
Sossarna såg gråa ut, lite musik och en promenad i regnet.

Kommunisterna marscherade stolt och högljutt trots ett av de mindre tågen.

Det är något romantiskt skimmer över revolutionen, trots att fler och fler vänder den ryggen.
Vi vill gärna tycka och tänka, utan att stanna upp och faktist SE.
För många i vårt land mår dåligt, för många lever förjävligt.
Nu ska vi ha en statlig historieskrivning, något som man anklagat Sovjet för och kallade det fascism....

Men när ropen skallar och trumman dånar, så höjs pulsen och jag strålar.
En gång om året får jag känna mig stark, en gång om året är det kamp.
Sedan tystas vi försiktigt ner, vi ska inte synas och höras, vi hör till det historien tydligen.

Men Chés anda lever kvar, det finns många med mig som vill ut på gatorna och protestera, många som blir förbannade av detta eviga ekorrhjul som vi fastnat i!

Låt ingen trycka ner dig, oavsett färg,klass eller politisk åsikt!
Är du borgare så stå för det, är du socialist så slåss för det!
Frihet är den sanna kommunismen, men den kan bara nås av kamp, en evig kamp!