Du står bakom stängslet och en tår faller ner från din kind när jag ska gå.
Jag vänder mig tillbaka och tittar djupt in i dina ögon.
En hel historia gömmer sig där, men allt jag kan se är din smärta.
Smärtan bakom ditt brutna hjärta, smärtan bakom alla tårar som blivit till is.
Jag sträcker in min hand till dig, du tittar snabbt på mig och jag nickar att allt är okej och sedan håller du om min hand.
Du blev så förvånad och chokad på samma gång att det kändes som att du trodde du drömde.
Men efter en stund så släppte du min hand och sa - En besvikelse kan vara hårdare en ett svek.
Jag tittade på honom och förstod precis vad han menade.
När jag vände mig om visste jag att han stod kvar och tittade på mig och mina steg ifrån fängelset.
Jag hörde ett skrik som lät som en viskning i mina öron.
- Förlåt att jag lämnade dig!
Jag satte mig i bilen och tårarna rann och blev till is och min histora smärtade så. Besvikelsen hade gjort allt till en stor lögn, men fortfarande älskade jag honom.