Vi famlar runt och hamnar fel igen
En cirkel som är full av tysta sprickor
Vår lycka blir en värld av tömda fickor
Ett monotont ackord av tenn mot tenn

Fast natten gjort mig blind för längesen
Så trampar jag på dina glömda stickor
De ligger utspridda som vassa brickor
Och ödet leder blinda, fast på känn

En evighet har gått sen vi försvann
En evighet av kärlek som förtär
Jag fylls av ånger, att vi aldrig hann

Ett ögonblick så såg du den jag är
Jag trodde att du ville, att jag vann
Men du var bara vilsen, aldrig kär