Detta är en tom text

bara form, inget innehåll.

Som att läsa ett andetag

eller en vindpust utan vind.

Om man skulle fylla dess ord

med någon sorts mening

så skulle denna text

vara en lögn.

Så läs inte in någonting

är du väldigt snäll

och tyck ingenting

och känn ingenting.

Det är bara att andas ut

inse att orden du läser

skulle kunna blandas

skyfflas omkring

utan att förändra

någonting alls.

Så jag ger dig ett val

antingen låter du denna text

bara försvinna

eller så låter du den

aldrig fastna.

Men det hänger på dig

från mig är den redan borta.

Jag hoppas att du låter den

fördrivas till glömska och

funderar på en annan sak,

hade det varit bättre åt andra hållet...

bara innehåll, ingen form?

Eller bara något mer

irriterande?

Eller ljuger jag nu?

Har jag, genom att säga

att texten är tom,

gett texten ett innehåll

av tomhet?

Är ingenting en entitet?

Är tomhet endast borttagande av någonting

eller kan tomhet bara vara?

Gör mina frågor att

tomheten försvinner och

spelar det någon som helst roll

i det stora hela?

/