Min kropp gråter opåverkad av min vilja. Jag kämpar emot, tänker på annat och drömmer mig bort. Men tårarna forsar.
Jag är inlåst.

Ditt hjärta minns inte längre mitt.
Det spelar ingen roll längre. Ingen kan se våra hjärtan. Ingen lyssnar på vad dom säger. Ingen frågar hjärtat hur det står till. Jag har lyssnat med härjade öron på min trötta hjärta. Dag ut och dag in. Nu struntar jag i det eviga jävla tjatet!

- Älska mig! Älska mig!

- Håll käften! Ingen bryr sig längre!! Du har skrikit alldeles för högt och alldeles för länge! Du har skrämt iväg dom som var intressanta och du har tjatat ihjäl alla som brydde sig.

- Älska mig nu! Älska mig mer!

- Fattar du inte hur löjligt det låter?! Du valde ett alltför tungt tåg för att ta dig över världens vingligaste bro. Kärlek måste man hantera väldigt, väldigt, varsamt. Du har drivit bort all sympati ifrån alla hörn och kanter med ditt eviga tjat! INGEN TYCKER SYND OM NÅGON SOM BARA VILL BLI ÄLSKAD!
INGEN!