Ser du vinden, den kalla... den mörka...
när ljuset skimrar genom den...
blir ljuset kallt... lite mörkt...
och vinden, lite varmare...
lite ljusare...
Ser du vinden... den forsar genom dig
Skrider som en väntad domedag...
genom dig... mot mig... jag ser dig
som vind, som vatten, som jord...
som värme, kyla och all världens allt...
... och ingenting
och dess vågspel
jag ser ditt hela
ser du mitt något...
... ser du mig?
du är min värld... min luft... mitt hav...
marken jag litar på... natten som sänker mig...
dagen som äter mig och ljuden jag nästan inte hör
när du viskar
när du skriker
jag är en del av din deformation
mina fingrar är precis som de andras
vackra värld, vackra förstörda värld
vackra underbara långsamma destruktion...
... förlåt

/