Du är vacker, människa.
Från tånagel till hår, allt måste fungera perfekt.
Som en maskin fyller alla delar en viktig funktion,
du borde vara stolt över kropp.

Alla dessa celler, neuron, muskelfibrer, ganglier och allt.
Som ett skådespel... Som balett,
de rör sig med väl inrepeterad precision...

Och tyst, så väl i skymundan att det inte märks
att det som håller ditt liv i så bra trim som möjligt
måste arbeta så hårt och så lätt vad som än händer.

T.o.m. när du står helt stilla måste balansen ständigt justeras
så att ingenting händer... du faller och skäms...
och kroppen måste reparerar sig själv och ger ditt ansikte färg,
allt på samma gång... och allt per automatik...

Människan är som världens finaste restaurang...
Toppklass... Michelinstjärnor så det skriker om det...
... då allt bara fungerar... då ingenting märks...
då skenet hålls uppe även när det är som värst,
när kockarna sitter i skiten och servitörerna
... de har bränt sönder fingrarna på varma tallrikar.

Du kommer inte märka någonting alls
... ingenting, tyvärr... inte förren det är för sent.

Då stänger restaurangen, monteras ner i smådelar
och blir ett med den stora restaurangkedjan i jorden.


/