Hon stod där den där kvällen
Visste inte åt vilket håll hon skulle gå
höger eller vänster?
mot mörkret eller ljuset?
mot livet eller döden?
eller skulle hon stå kvar?

kylan började krypa längre in
genom tyget på hennes jacka och genom hennes två tröjor
hon kände vinden stryka mot huden
och tappade viljan att gå någonstans

hon stannade kvar vid vägkorsningen
hon såg människor komma och gå
alla skyndade bort från kylan mot
målet där de kunde komma in
i den genomträngande värmen och tryggheten
men hon visste att hennes trygghet skulle komma till henne
inte hon till den

Hon fick en konstig känsla
när tryggheten kom
och gick lika snabbt
så nära men ändå
ändå på ett avstånd som inte gick att övervinna

hon kände inte längre den kylande vinden
hon kunde inte känna annat
än den totala förtvivlan
som kom över henne

hon sänkte blicken mot marken
och alla skyndande kroppar runtom henne
försvann

Fortfarande vid korsningen
visste hon inte vilken väg att ta
hon visste inte vart de skulle leda henne
om de alls skulle gå någonstans
eller om hon skulle hamna
i en evig labyrint av frågor

höger eller vänster?
fortfarande samma fråga
att gå tillbaka dit varifrån hon kom
det var inget alternativ
den vägen var för henne oframkomlig

hon lyfte åter blicken
såg hoppet le blygt
men sedan brista ut i gråt
hon flydde med blicken
oförmögen att se på de dropparna
av salta tårar

hon viskade ut i ingenting
orden som gjorde henne fri
”jag släpper dig nu
jag släpper dig fri
och jag ber dig, kom inte tillbaka
jag släpper dig fri”

hon försökte ta ett djupt andetag,
men lungorna lydde inte
hennes händer skakade,
pulsen slog hårt
en sekund innan hennes blå ögon slöts

marken avbröt hennes fall
och snön virvlade upp runt hennes kropp
när hon föll på den
de vackra, lätta flingorna
av vit kyla singlade ner och la sig
som ett kallt täcke över hennes kropp

utan förmågan att andas
kände hon sig mer levande
än någonsin förut
hon log upp mot sitt hopp
innan hon åter slöt sina ögon..

ett löv dansade förbi i vinden
det sista ovan snötäcket
..hon var inte längre rädd