Gryningsljusets fulländning öppnade en möjlighet som vi aldrig tidigare hade lagt märket till.

Andningens tomrums upplevelse tillsvidarelade vår lycka på framtidens skakiga axlar.

Och vi var ensamma; fastän vi var tillsammans. Vi var tillsammans fastän vi var ensamma och fastän vi avgudade den förminskande men samtidigt förlösande dygden kallad ensamhet.

En dikt utan mening och ett liv utan mål, ett timglas utan sand och en bottelös skål.