Sömnen har blivit ett överskattat begrepp.
För varje gång jag ska sluta mina ögon
och låta min kropp få vila för ett ögonblick,
så sveper minnena med dig förbi i flashbacks.

Du kom in i mitt kaosartade liv och
rev ner alla murar jag byggt upp mot
världens alla lögner och svek och
ersatte dem med löften om kärlek.

Jag tror min naiva hjärna och
mitt trasiga innre var för trött
för att inse att även du en dag
skulle lämna mig med ett svek.

För nu sitter jag här ensam och hör hur tonerna till
\"I\'m not a girl, not yet a woman, all I need is time\"
klingar ut för sista gången och blir
till ingenting, precis som oss.

Vi har inte tagit farväl av varanda
än för du går fortfarande runt i
någonslags bubbla där det råder
en illusion om att allting fortfarnade är bra.

Men älskling om du inte har
hört så har mitt hjärta slutat
slagit de där extra slagen för
dig som de skulle göra.

(För
mitt
hjärta
slår
inte
alls
längre.)