Vi skulle gå på "kinne"

så hette det i Göteborg

på 50- talet

Jag minns inte exakt

när det var men

jag var nog

knappt

7 år

När vi kom fram

till luckan med

förväntan som

fradga runt

munnen

så sa damen att

biljetterna var slut

och min kompis

tittade på mig

och viskade

"hon ljuger"

och så pekade hon

på alla biljetthögarna

som damen i luckan

hade framför sig

Det var bara att gå hem då

och sura och mamma

undrade om inte detta var

en väldigt kort film

och så berättade jag

om tanten i luckan som ljög

och mina ögon smalnade

av ilska precis som på Lisbeth

min bästis

Mamma började skratta

och sa

Lilla vän det räcker inte med en biljett

man måste ha en plats också

Och då kom jag ju ihåg att alla stolar

var numrerade

Men Lisbeth ville inte höra på

"tanten ljög" sa hon i alla fall

Fast jag trodde mer på mamma