KULTUR ÄR INTE BARA UNDERHÅLLNING

I samhällen före det borgerligt-kapitalistiska var kulturen dels underhållning för överklassen(adeln) dels en integrerad gemensamt deltagande verksamhet i vardagslivet. Medan Mozart och kompani underhöll hov och adelshus sjöng det arbetande folket under arbetet eller underhöll varandra på mestadels traditionella fester.
Med kapitalismen tunnades denna folkliga kultur successivt ut, medan överklassens underhållningskultur \"demokratiserades\", kommersialiserades och specialiserades - kulturen(konsten) blev en egen marknad bland
andra. Det blev offentligt finansierad \"finkultur\", ofta kallat \"kulturarvet\", för den \"kulturella medelklassen\"med opera,samtidskonst,teater osv. Och den kommersiella \"masskulturen\" med Hollywood, den mesta popmusiken osv.
Den svenska arbetarrörelsen har på ett för Europa unikt sätt försökt finna en egen väg för kulturen i det kommersiella kapitalistiska träsket. Tänk bara på bildningsförbunden som ABF, hela generationen av arbetarförfattare med Moberg, Martinssonarna och de andra. Och inte minst 70-talets våg av samhällsanknuten \"progmusik\". 1974 års kulturpolitik, med sitt stöd till \"amatörkulturen\", är det dokument som uttrycker detta försök att utveckla en mer folklig i vardagslivet integrerad kultur som motvikt mot kommersialismens \"opium för folket\" och finkulturens elitism.
En sådan politik gillas givetvis inte av den ledande kretsen inom Alliansen - liksom på andra områden vill man ta bort det gemensamma stödet och öka marknadsanpassningen genom exempelvis företagens sponsring och mera avgiftsbeläggning - tillgång till Kulturen stavas Pengar; kulturen reduceras till medel i företagens konkurrenskrig sinsemellan.
För \"folkligt inriktade kulturarbetare\" är det därför viktigt att störta denna underliga konstellation av \"arbetarmoderater\", nyliberaler och traditionalister. Vars politik leder oss mot ett samhälle med ökade klassklyftor och kriminalitet och allt tunnare \"samhällssammanhållning\".

*

Vårt hopp beträffande en folklig kultur uppbärs av lokala folkliga initiativ, inte minst utanför storstadsregionerna,i svår konkurrens med eurovisionsschlager, Hollywood och annat kommersiellt skräp.
Ett bra exempel är Bjärtrå där jag själv bor. Mariebergs kulturförening drev länge, som vanligt med hjälp av ett antal \"eldsjälar\", en blomstrande lokal kulturpolitik med amatörteater, fullsatta länsteaterföreställningar och andra verksamheter - tills en av eldsjälarna dog och det hela somnade in. Den kulturella aktiviteten \"transformerades\" då till Köja-Mariebergs lokalhistoriska förening som delvis med EU-bidrag rustat upp byggnader och ångbåtsbryggor och glesat ut växtligheten längs älven för att också göra bygden, en av de vackraste i vårt avlånga land, mer tillgänglig för kulturell turism.
Andra helgen i augusti äger också ett annat kulturellt försök av liknande slag rum på Mariebergsgården i Nyhamn, en blandning av lokal blues, öppen scen för poesi och musik och en likaledes öppen konstutställning. Spelar gör Folkan Blues Band från Nyland-Lo plus ett ännu ej klart ungdomsband(hiphop, reggie). Tanken är samtidigt att också andra musiker ska kunna vara med och jamma. Till den öppna scenen inbjuder vi alla intresserade poeter och musiker för gemensamt utbyte, och detsamma gäller alla konstnärer och \"bildmakare\" i kommunen.
Vi ser detta som en del i alla goda initiativ i landet för att återerövra den folkligt integrerade kulturen från dagens dominerande kommersiella krafter!
Välkomna att delta i kampen!