Samtalets konst är som en tvål, antingen blir man ren eller så bryter man nacken...
munnen öppnas och stängs
jag ser dig tala
tungan syns ibland och
tänderna
läpparna spänns och slappnar av
ibland ser du leende ut
och ibland inte
ljudet är osynkroniserat
... jag måste se ut som en idiot
mina öron hör en sekund efter
och jag reagerar ett par sekunder efter det
för när du talar mot mig
flyter jag samman
till en tyst liten boll
jag vill höra varenda liten stavelse
så jag lyssnar och försöker höra
och jag ser och försöker uppfatta
jag kan inte översätta kroppsspråk
så jag missar en del när jag försöker
antingen eller... jag menar, aldrig båda
... samtidigt
när det sedan är min tur att tala
då finns det inte ett enda ljud kvar i luften
jag andas och andas, försöker bli lugn
och stammande får jag fram
... det dummaste du hört
/