Det susar i mitt huvud
hela världen är ett hav
vindtunneln mellan öronen skapar ljud
de låter wish-wash-shhh-shh...
om och om igen

och när jag öppnar munnen
då hör jag en röst
det är min egen
och jag talar om helhet i delar
fast ingen hör på
inte ens jag
jag är långtråkig

och det finns ogräs i min fantasi
vildvuxna buskar och gräset är för högt
men det finns inga gräsklippare
som får plats i det imaginära

och inga ord som får betydelse längre
när meningen en gång går förlorad på mig
de är som en duk av torkat skinn
med hål för ögon och näsa

jag känner mig som en tavla
någon kastat i havet
med rinnande färger
och mjuknande ram

jag blev påmind idag
att borttagningen av något
skapar mer plats
för någonting helt annat

och utan det jag ständigt söker
finns det alltid plats
för otydlighet
och glasklara illusioner
ordnade icke-betydelser
och påhängd värme
helt utan eld

Jag tänker aldrig vika mig
den enda som förlorar är jag
och den enda som vinner är jag
så varför ens försöka
när min egen syn
är statisk

/