jag är tystnadens ansikte utåt...
... men på insidan skriker jag
det hörs som vilsna viskningar
från mitt apatiska ansikte
flytande ord ur ett flytande samvete
jag ser mig som vatten
på ont eller gott är jag nedkyld
nästan som is...
... fast utan drinken runt om
och ännu en tyst fredagkväll dog
jag väntar mig en ordlös lördag
... och en volymfri söndag
jag kanske borde bli munk
jag är redan sexlös, alkoholfri
och har tydligen tagit ett tystnadslöfte
visst, jag röker och skulle gärna dricka
om medicinen hade tillåtit mig
och religion...
... jag skulle nog inte bli så omtyckt på det planet
så jag fryser väl fast här ett tag
samtalar mig från ett totalt psykbryt
genom denna makabra envägskommunikation
eller så är det bara jag, en dator och vem som än orkar lyssna
det är nästan som poesi
/