Idag har jag lyssnat till svärtans tal
hon gav mig sitt ord i ett vingslag
det budskapet famnade sjöbottnens djup
som ett vågsvall av visshet mot stranden

I det som blev viskat mot mina ord
låg gömt som ett barn fött i trygghet
med livet i tiden och evigt på väg
allt det djup som är evigt men famnat

Och dunkelt fick bilden bli tecknad
av vingslagens viskande penna
min rädsla mot ljuset som är allt som finns
och den visshet som famnat min längtan