ibland frågar man sig

jag menar, vad är vitsen med allt detta?

allt detta repeterande i ord

allt detta konstlade

i ord

varför läser någon

och varför skriver jag

jag känner inte dig

du känner inte mig

jag vet ingenting om dig

och du, ja... samma sak där

det är tröttsamt

ibland, inte alltid

oftast så förutsätter jag att ingen läser

men... någon verkar alltid läsa

jag förstår inte varför

det är ologiskt, för att använda ett fult ord

njutbart, visst men det är en egotripp

för min del

jag känner ju inte dig

och om vi hade mötts så skulle jag inte ens se dig

även om mina ögon möter dina

så faller jag undan fort

och glömmer

av självbevarelsedrift och litegrann av egoism

jag medger det

min förstörda själ går en lång bit

men resten av resan går jag själv

jag skriver inte det här för att få fler kommentarer

varför skulle jag, den enda människan här

som aldrig skrivit en enda, ens kunna begära det

eller applåder, som jag personligen gillar mer

... av personligt störda skäl

men man undrar ju

alla dessa varför och varför inte beblandas

men jag är ju trött nu...

borde väl pensionera mig själv livsvis

avdöda mitt korrugerade sinne

och sluta allt detta tjafs

eller kanske, det låter så perverst men...

... börja blogga istället

för detta, även om det står under poesi

är fan inte poesi

eller ens poetiskt

mest bara tröttsamt gnabb

både dålig grammatik och stavning

ingenting värt att läsa

så god natt

sov gott

och hoppas, hoppas

att du inte bryr dig ett smack

/