Har en demon
inlåst i en bur
som han alltid
bär med sig

han hör den
det kan nattens kårar berätta

hur han flyr sömnen
med tårar sittande
på sängens kant

klamrande fast
de knän vilka sen länge
kallnat från täckets varma saknad

för han hör
han vill inte, han vill verkligen inte
men han hör den tydligt
så ohyggligt tydligt
när den skakar, river
viskar, väser
flämtar
mot hans hud
i ren njutning
då han gråter
med andan tryckt
ner i hals
kippande av demonens
skändning

och han hör den
han vill inte, vill verkligen inte
men gud så tydligt klart
han hör rösten
när den åter
viskande smeker

god natt
min son