Egentligen vill jag inte sluka denna gegga.
Men doften och bubblorna kan ibland locka.

Locka som lockarna på vissas hår under armarna.
Jag har lockigt hår, på huvudet.
Jag vill inte ge dig törst men min mor går tyvärr i fel riktning.
När detta händer ser jag på allt med vidbrännda ögon.
Kalaset tog ju aldrig slut och tillslut så såg du pappas rock vilandes
mot trädbarken. Pappa låg naken som ett litet barn, i fosterställning.

Just då kan man känna sig stark med hjälp av barnet i ens förälder.
Men ibland är man också klokare som barn.
Så se aldrig ner på dem.
Se bara upp till dem.

Kalaset fortsätter, genom pälsen av en hund, genom havsvattnet och genom
arbetet med livet. När kalaset tar slut ser man hur det går. Egentligen vet man
men ser inte alltid vägen. Hoppas då på guidening.

Medeltidens lustar lockar att leva lättare.
Inte slå ner sig själv med ett järnrör för det allra minsta.


Men när du finner detta då hamnar du förhoppningsvis....