Jag kom förbi en bil som stod parkerad halvvägs upp på trottoaren, det såg ut att vara en sådan där stadsjeep, trots att just Jeep är ett bilmärke. Som att kalla en stor volvo för en StadsSAAB ungefär. När jag rundade eländet och steg ner från mina höga hästar och trottoaren såg jag att det blitt punktering på vänster bakben. En man stod där och såg ut som ett vilt djur, med skrämd blick och nervösa ögonkast på klockan. En smula dialog sprang fram i solskenet.
-Åh vad skönt att du kom. Säg har du lust att ge mig ett handtag med att ta av det här hjulet när jag pumpat upp den här saken som egentligen heter domkraft?
-Jag vet inte det precis.
-Vad vet du inte?
-Om jag har lust, du ser ut som ett vilt djur, precis så där som ROKS ordförande satt och beskrev män i tv. Om nu män är djur, hur kan de då samtidigt vara odjur? Kan du svara mig på det va? Och förresten...
-Ja, vad då?
-Vad gnäller du för, du vet väl ändå att det dör ett barn i sekunden av svält?
-Jag gnäller inte, jag frågar bara en förmodad medmänniska om hon har lust att göra en främling en ringa tjänst.
-Nåja, så ringa är den väl ändå inte. Det duger gott om jag får betalning in natura.

Något senare på dagen gick jag som av en händelse in på Fjantes Konditori för att dricka en slät kopp vatten och använda mig av naturmetoden inne på dass. Framför mig i kön stod det en man som verkade välja mellan trenne bakverk, något bitande sig i lillfingernageln. De tre läckerbitarna bestod i Napoleonbakelse, wienerbröd med vanilkräm o sylt samt någon sorts halvbränd blåbärskaka med vaniljsås hälld till hälften på kakan och resten på fatet. Naturligt nog ville jag råda honom så han slapp stå där längre i valet och kvalet. Dessutom ville jag själv gärna tro att resten av dem som stod i kön även de hade ärende till kassan.
-Jag skulle inte köpa och sedan äta den där bakelsen om jag var du, av svält här i världen dör det ett barn varje sekund och här tänker du sitta i godan ro och äta en saftigt dyr bakelse till kaffet. Att du inte skäms.
Jag fick en något konstig blick sänd till mig då han vände sig om och jag inte kunde utröna om mannen framför mig var man eller kvinna. Såg precis ut som en sådan där transvestit som jag hört så mycket talas om men aldrig sett. Men jag beundrade iallafall vad behån verkade göra för de möjliga brösten innanför blusen. Ja, se karlar, dem kan man alltid lita på att de inte går att lita på.