Som en mor vaggar sitt barn
vaggar gräset tankarna till ro
lägger dagen stilla
låter drömmens vindar blåsa
dunmjukt bort mot skymningen

Men av sömn talar ett barn
lägger blundögt tankarna mot mor
vaggar dagen stilla
medan drömmen väntar bildlös
längtande mot skymningen

För de två väntar en natt
fridfullt kindlätt närmare än hud
vilar dagen stilla
delar drömmar sinnligt välvda
kärleksfyllt mot skymningen