Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Och vreden kväver mig



Så står jag inför ditt ansikte
med allt du gav mig
och allt jag blivit
Och vreden kväver mig
när det jag ser
är rester av ett krig
utan vapen
men ett krig

Jag lyfter mina händer
mot din himmel
mina knutna nävar
och vreden kväver mig
när allt jag ser
är tomma ord
bara ord
utan kärlek

Men jag stannar där du visat dig i natten
och kräver att du svarar
innan ljuset återvänder
och vreden kväver mig
medan du andas
och jag fryser
i din blick
och jag undrar


-är det kärlek?




Fri vers av korpfjäder
Läst 219 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-06-08 21:57



Bookmark and Share

  Fineshrine
mycket vackert.
2008-06-15

  Cadena
Lätt att följa med i känslomässigt. Vem har inte känt hur vreden väller upp och tar över vid en besvikelse? Är det litet av teodicéproblemet här kanhända?
2008-06-09

  Carola Zettergren
MYCKET BRA!!!!
2008-06-09

    Glittra G
jag gillade den här ... dyster, men ändå fin.
2008-06-08

    ej medlem längre
Kärleken har många ansikten. Olika för var och en av oss beroende på vilka glasögon vi tar på oss. Det är stor frågor korpfjäder, som du ställer. Min absoluta svar på frågan är nej!
2008-06-08

  Lena Krantz VIP
Oerhört medryckande skrivet och jag ser framför mig hur jag själv står där i natten och ställer en massa frågor, i vredesmod!
Bravo!
2008-06-08

  Hannadraken
och jacob är ute och brottas igen... gillar verkligen att du ställer \"jaget\" i nattens tomhet för att vänta ut svaret. trotsar vreden. men din sista fråga- ja, den går jag bet på. det gör nog herr gud också.
2008-06-08
  > Nästa text
< Föregående

korpfjäder
korpfjäder