Sorgens vindar sveper sakta genom rummet den är tung och sträv aldrig ska den bli lättsam och len den bara finns där och känns med dyster min och sakta rinner tåren ner över kinden och ögonen blir fuktiga av allt gråt. varför är det så att min älskade har lämnat mig hon som jag dyrkade som en gudinna hon var det högsta av allt Gud har skapat till kvinna och moder och vän.Förväl mitt hjärta jag saknar dig så låt våra minnen förenas i en dans tillsammans i det blå.Vänta på mig ty mitt hjärta spricker sakta av sorg och längtan.