Du andas långt bortom mina gränser.
Där gråter du regnbågsfärger.
Ingen ser dina tårar, även fast de inte är osynliga.

Våra händer nuddar inte varandra.
Ändå är din röst värmen.
Men otillräckligheten ger sig till känna i natten.

I en värld där motvinden strider.
Har vi placerats.
Du och jag, på varsin sida tidlösheten.

Trånaden till dig skapar önskebilder.
Overkliga i verkligheten.
Hallucinationen av dig ger mig kraften att andas.

Känslan av din närvaro besegrar alla mil som
hindrar våra ögon att mötas.