Jag vet att du har svårt att tro på
vita änglar nu, för hela din värld
är uppritad med kol.

Jag förstår hur din värld blir suddig
genom söndergråtna ögon, för tårar
är vassa saker.

Tror du mig när jag säger att saknaden
efter det man inte kan få försvinner?
För det kommer nya att älska.

Tror du mig när jag berättar att himlen
inte har en plats ledig för dig nu?
För jorden vill ha dig kvar.

Din själ vandrar inte ensam,
dess innehåll uppfyller hela mig.