Då - för länge sen, när familjen var hel.
När ingen fattades - när alla levde.
När dörrslammer, skratt och glam
ekade i huset.
När skorna låg avsparkade innanför dörren.
Brödsmulor på golvet.
Då - för länge sen. . .
När ingen ville gå ut med hunden.
Eller tömma diskmaskinen.
Då - när en kram räckte som tröst.
När läxläsning, tandborstning och sagor
fick kvällarna att gå.
Jag visste inte - förstod inte.
Insåg aldrig att det här, just nu
är den lyckliga tiden.
Förstod inte att dessa dagar en dag
skulle glimmra som spindelvävens
daggdroppar.
Nu finns ingen kvar att dela minnena med.
Ingen minns - det jag minns.
Om jag kunde vrida tiden tillbaka,
bara för en enda dag.
Gud, vad jag skulle njuta av varje ögonblick.
Tror jag.