Inte ens gråten bryter fram
i denna stenarnas öken
Inget finns som väcker anden
ingen tystnad
inget larmande buller
och inget prassel bland löven
Fåglarna har slutat sjunga
korpen flyger inte mer
och trollsländans vingar har blivit stoft
under solen

Här har skaparen vänt
och döden tappat sin svärta
själv dödats mot tomhetens giriga käftar
ätit och druckit i vällust förlorad
när meningslösheten har segrat

Inte ens gråten
droppar från likgiltighetens klippa
och inte ett ord
faller från himlen med sparven
dunlös mot jorden

graven som gapar
är all tid förlorad