Tråkigt sa du, tyvärr
det var det enda du sa
när jag inte stod ut längre
med att dela dig med andra.
jag hade väntat och hoppats
i sexhundranittiofem dagar.
jag ville aldrig riktigt inse
att det aldrig skulle bli vi.
\"Tråkigt att du tar det så”
”Tyvärr, jag kan inte välja”
och jag kan inte vänja mig.
då låter jag hellre bli
svårt är det, men jag måste se
när orden inte räcker till
när dikterna blir tomma
när musiken tystnat
då får andra vägar väljas
nya dörrar öppnas
dags att vakna, sluta drömma