Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till Hannadraken som alltid går ett steg till


Vem är du - om du finns kvar



Han målar sin bild av en kvinna
du ser den
hon är inte du
och du är inte den han älskar

Vem är du
som måste bli lämnad?

Eller stannar han och fyller dig med sin bild
och du kräks av den
men är den han älskar

Vem är du
Som inte blir lämnad?

Se dig i spegeln ovanför handfatet där du kräkts
år efter år
älskar du dig?

Vem är du
som alltid blir kvar?







Fri vers av korpfjäder
Läst 280 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2008-06-17 21:56



Bookmark and Share

    ej medlem längre
En text som verkligen berörde mig ...
2008-06-18

  inutimonster
den här gillar jag, om hur man faktiskt skapar sig själv genom andra, att inte älska sig själv, ja. riktigt bra är den.
2008-06-18

  glittertindra
konsten att älska sig själv först.. en svår konst... bra upplägg här, jämförelserna gör det så mycket klarare...
2008-06-18

  Carola Zettergren
Dubbelbra poetat av dig till hanna!
2008-06-18

  Hannadraken
Gillar denna 3-delning skarpt. Som måste bli lämnad, som inte blir lämnad, som alltid blir kvar.

Och just det sista. Det där som ändå blir kvar. Efteråt. Är det kanske en kärna trots allt? En kärna man söker dölja därinne. Och tänk om det hemskaste inträffar. Att just höljet runt kärnan är ganska skickligt porträtterat av den lede trots allt. Annars skulle hans bild inte fylla oss med sådan avsky?

Och där är cirkelgången som inte kan brytas förrän man vågar stå skyddslös i sin kärna. Jag har en text runt just det. Men just nu minns jag inte vad den heter. Nåt med Visheten... Mötet med Visheten tror jag.


I din text finns också Han som subjektet. Han som älskar, eller hatar, den bild han just målat. Kanske som älskar att hata just den bilden.

Men, viktigast av allt. Och det allra svåraste här. Din sista fråga.

Älskar du dig?

Och jag tror att när vi går där i skrattkammaren på Liseberg så finns där de som kan stanna vid varje spegel och förstå att det är just som spegeln läser ljuset som är det som blir vår spegelbild. Det finns de som älskar oavsett vad som återkastas och kan skratta åt det.

Och det finns de som stannar inför varje förvrängd bild för att försöka tala den tillrätta.


Valet, det existentiella, ligger i vår hand. Och ges inför varje nytt möte med en bild. Egna och andras. Detta ger verkligen hopp. Tack gode gud för valet.
2008-06-17

  Матрёшa
oj, din dikt växer när man läst hannadrakens dikt.. Underbart att läsa båda två!! great!
2008-06-17

  Матрёшa
väldigt väldigt fångande o grymt vackert!
2008-06-17
  > Nästa text
< Föregående

korpfjäder
korpfjäder