En kväll när jag var mycket liten blev det väldigt mörkt. Jag insåg först inte att jag råkat stängas ute från taklampan genom att hamna inuti en hatt som någon vårdslöst kastat åt hatthyllan till men missat den med några decimeter. Plötsligt blev allt svart och det var inte förrän många år senare som jag förstod att livet var en film i svart och vitt. Vad än andra säger så är det precis så. Det var vad jag ville berätta för dig så här sent på kvällen. Kom ihåg att när det ser mörkt ut så är det bara för att du är inuti hatten just då. Utanför lyser taklampan alltjämt och om du är snäll så lyfts hatten upp igen och du kan känna hur dagen sprider sitt sken omkring dig. Eller så tänker jag helt fel.