Man blir lite konfunderad ibland
hela livet forsar förbi
alla dessa sekunder som förblir oanvända
helt och hållet oexploaterade
hur skriver man lätet som låter suck?
det kanske är svårt att tro men
jag hatar att klaga
vill tycka att man väljer det liv som funkar bäst
människans egna vilja och sånt strunt...
jag trodde verkligen jag gjort allt rätt
jag vet inte...
här sitter man ännu en midsommar
fullt med familj omkring
jag älskar dem alla... kan inget annat
men ensamheten skaver
man blir lite förlorad i sig själv
och jag, jag... jag... jag jag jag...
jag vill fan skriva om dig!
du, du, du underbara du...
dina ögon, dina läppar och din tunga
fingertoppslekar och hårsvall
jag vet... fast i stereotyp eller något
jag förstår mindre och mindre numera
inte en eld i sikte
men min hjärna smälter
mitt hjärta är is och mitt blod
bara damm...

/