jag är artig
försöker vara snäll och vänlig
öppen tills det gör ont
men alltid avstängd
på det emotionella planet

i verkligheten
utanför dörren
där världen bor
med miljontals ögon
och armar och ben
kroppar som förpassas till dimmighet
i mina ögon

asfalten är ett blickfång
för mig när ögon är nära
och alla leenden... skratt...
paranoida tankar överdoseras

man söker tvåsamhet av något konstigt biologiskt skäl
till varje pris ska man forcera denna vilja till verklighet
det känns lite elakt och lite egoistiskt
jag är okunnig och lite trasig
min chanslöshet på det planet är godtaget

jag är mindre än dig i alla avseenden
mindre värd för att jag ger mig själv ett mindre värde
du är större för att din ofantlighet är skrämmande
kanske bara i mina ögon
det finns ingen jämlikhet
ingen möjlighet och ingen värdighet

jag vet att världen är vacker
att denna existens är helt orimlig
vi är en olyckshändelses barn
det är tillräckligt vackert i sig själv
jag vill inte veta någonting mer

jag fortsätter leva av ett enda skäl
allt annat är omöjligt
och tiden som forsar runt mitt huvud
släpar mig framåt
som ett ankare efter en segelbåt
i en storm

/