Kommer du inte ihåg när vi va små? Så små, när allting va så bra. Varje dag va som en gåva, kärleken slutade aldrig, du och jag skulle aldrig dö.Det skulle alltid vara du&jag, vi skulle göra allting tillsammans. Ingenting skulle kunna hindra oss, det var du&jag mot världen.Vi sken upp varandras dagar, vi fanns där i alla lägen. Lovade varandra att aldrig försvinna. Kommer du ihåg det? Men plötsligt så ändrade sig allt så brutalt. Vi hittade slutet på oss själva. Alla våra ord va som bort blåsta. Det va inte du&jag mot världen längre, den klådde oss. Vi gjorde inget tillsammans, vi blev kvar där ensamma i den stora världen. Allt började hindra oss. Dagarna slutade att skina. Lägena blev allt mindre och mindre. Det vi lovade varandra kunde vi inte hålla. Vi va för svaga.Du&jag dog. Vi två slutade att finnas. Kommer du ihåg det?

© angelika jönsson
2008