Jag drog med mig dig i mitt fall
och sen gled jag bara undan.
Det var den enda platsen jag kände till,
nu kan jag knappt titta på dig.
Allt vi en gång hade har nu försvunnit,
det är inte längre där, jag är inte längre där, du är inte längre där.
Vi blev blinda för våran plågsamma kärlek.
Men jag är glad att mina tårar är
behärskade och lugna.
Men vi är inte döda,
Vi lever kvar i mitt huvud.

© angelika jönsson
2008