jag spelar ut alla mina roller mot varandra
jag har klätt av mig dem och de får trängas
i en mörk garderob

jag hör hur de skaver, deras dissonanta klagosånger
gör mig yr

jag står förlamad och naken
med oriktad skam, oönskningarna
rullar ner för mina kinder

i min famn blir de barn utan rätt
kippande efter anda och oförmögen kärlek
så trotsfödd är framtiden