syster reser
jag följde henne i natt
längre än min tanke hittils kunnat

hon hängde i händerna
i Sydamerikas berg
kammade bergens man; daggtyngd spindelväv

och värre ändå – hon släpper taget
landar till deras kärleksfulla skratt
i havet

längs med botten går min syster
inte många steg för stranden finns på plats
träden och frukterna i hennes händer redan

utmaning saknas

syster far ensam i halsbrytande trafik
när fordonet inte vågar mer
svider hon själv med bara fötter
mot glödande asfalt

barnet som inte blev
föddes inatt
som en anhalt, hennes resa
är genom det omöjliga

möjlig