I onsdags såg jag en uteliggare som satt och hade tråkigt mot en solstekt vägg inne i stan, bredvid sig hade han en skylt på vilken det stod ord skrivna på engelska någonting om att han var utan bostad, pengar o käk. Jag tyckte det kändes litet konstigt att skylten var textad på engelska... nog för att jag förstod så mycket, men jag begrep inte riktigt varför han skulle sitta där på marken med en liten kartong vid sidan av. Han kunde ju faktiskt ha sjungit och dansat, haft en liten burk att lägga pengar i och dragit en och annan vals om hur livet från avigsidan kan te sig för en man i sina bästa år.
När jag ändå var där och filosoferade kring detta fick jag för mig att gå och handla något litet åt honom att äta och dricka. Sagt och gjort, jag gick och köpte en sallad och några burkar mineralvatten. Strax var jag tillbaka och ställde litet diskret påsen med matvaror vid hans sida och gick en liten bit bort för att inte genera honom. Han bara satt där och tittade rakt fram i flera minuter. När jag ändå inte avlägsnade mig började han att kasta blickar mot påsen då och då. Efter kanske en tjugo minuter eller så rev han åt sig kassen och började gräva i den. Det dröjde så ytterligare några minuter, sedan hördes några grymtningar. Utan varje tvivel var han glad över att finna påsens innehåll intakt. Men sedan hörde jag några ord jag inte riktigt fick kläm på. Det lät ungefär så här.
-Ott... ott... nooooboooossss... noooboooosss...
Varpå han stirrade vilt omkring sig och kastade påsen rakt ut i gatan bara.
Jag tänkte att det kanske var på dialekt och flanerade sakta därifrån.