Lågtrycket över axlarna och den långsinta blicken
fastfrusen är den inte men grå
sommarvärmen förbi som en suck av lättnad
vad skulle livet vara
utan djävligheterna radade efter varandra
som samtalsämnena du spillde
kaffe med grädde på den nyss framlagda duken
äntligen

Den gamla gräddkannan i disken
skärvorna du gav mig
mormors gamla
de franska nerverna nedbrutna i diskvattnet
hennes pergamenthy
rynkad av den ständiga kampen

Så kom döden
och gräddkannan blev min

Om det inte räcker
och någon skär sig på skärvorna du diskat
ska jag
lämna dig att dö för att förblöda med dina egna barn
om det kunde hjälpa

Det var hela min historia du diskade
mina skärvor du förblödde
så kom döden


Och ingen kunde ärva gräddkannan