Det finns inte längre något i mörkret
jag har tömt det
varje ljusstump
alla batterier och sladdlösa ficklampor
lådorna med tändstickor
och gaständarna
Kudden och filten längst in i hörnet
har jag lagt ut
på poeter.se


Det finns inte längre något kvar
av allt
det jag trodde jag behövde
inte ens en burk alvedon
eller den där asken med plåster
och inte någon enda av alla de strumpor
som ängsligt parade sig i mina lådor
tillsammans med trosorna
en för varje dag i månaden om tvättmaskinen skulle krångla

Alltsammans har jag samlat i lådor och kört
bort till återvinningen
Till ljuset där allt skräp har sitt värde
om det läggs i rätt container
för brännbart så värmeverket inte stannar
och glaset
så att barnen kan få färdig mat från semper

Allt kastade jag där det skulle bli nytt
och min rädsla slängde jag i det lilla skjulet
med miljöfarligt avfall
doften följde mig medan jag torkade händerna på den handduk jag sedan slängde där allt som vävts skulle samlas till lump

Nu har jag återvänt till tomheten i mörkret
trevat mig fram till hörnet
längst in i natten där drömmarna inte kan nå mig
här
ska jag leva det enda liv jag har
utan att en enda dag vara rädd för att bli berövad
något av allt

det jag kallat mitt