Ett fält skimrar i silvergrått,
mitt i står en stuga i vild brand.
Fältet är grått och blänkande i det sena månljuset,
lågorna varken avtar eller ökar i styrka.
Inte ett strå skadat allt susar stilla i vinden,
branden rasar men huset står kvar som om ingenting.
En närmare titt förklarar glansen,
en närmare titt förklarar branden.
Fältet består av vassa knivar och svärd,
huset flagnar i vinden men elden äter inte plåt.
Mitt på fältet en ljuskälla,
en mycket liten brand.
Du kom till slut min prinsessa!
Min älskade lilla demon!