Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Gissar att denna är skriven i slutet på mitt första riktiga förhållande. Efter drygt 3 år blev jag singel igen. En väldigt viktig människa lämnade mitt liv. (Skriven 2001-06-26)


Ode to loneliness

Ode to loneliness



Memories are all I got, companions in my brain.

I miss it so. I which it back. Knowing it's in vain.

It's empty now, she left my life. Left my soul in sadness.

Not made for this, I'm too weak, sinking into madness.

It's like a blanket over me, shielding me from pain,

that's falling from my blackened heart like a summer rain.



I cannot see, all is black.

And all I do is which her back.

I want to feel loved again.

I know I'll feel better then.



If I can't get over this, I will be all contained.

Sitting in a cell that my loneliness has gained.

A prisoner inside my mind, never getting out.

And no one will ever here no matter how loud I shout.

How can I say? How can I know? Why do you count my tears?

I know because last time I served nearly three whole years!



I cannot see, all is black.

And all I do is wish her back.

I want to feel loved again.

I know I'll be released then ...




Fri vers av Jonas Erlandsson
Läst 420 gånger
Publicerad 2008-07-13 15:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jonas Erlandsson