Ibland känner man sig så himla liten och svag
Har ingen ork att ta nya tag
Jag känner att den kommer närmre, sorgmodets vind
Sorgsna tårar rullar nedför min sargade kind

Alla mina känslor och tankar hittar ingen väg ut
Hoppet har för längesedan tagit slut
Har svårt att andas känns som någon har satt ett
snöre för min hals
Orkar inte höra på mer lögner, inte en enda vals

Olycksalighetens skugga vakar över mig och vill mig
inte väl
Försöker hela tiden komma åt min sårbara punkt, precis
som akilles häl
Den har redan lyckats, mitt hjärta är punkterat
Olyckan har lyckats väl, mitt inre är helt demolerat

Så nu drar jag efter de hamlstrån som finns kvar
Fryser, min själ känns så himla naken och bar
Väntar på en sol som ska värma mitt dunkla sinne
Lycka är enbart för mig ett avlägset minne