Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
den här skrev jag en regnig majdag


En ny sommar

Ett regn tvättar en värld som föddes för bara dagar sedan
Så som tårar tvättar hjärtan, som börjat brista, och smärta, redan
Det hela ser lite annorlunda ut, med tanke på hur det såg ut i går
Kanske är det så, eller kanske får man nya ögon varje vår

Där uppe i skyn flyger fåglarna oftare, och de kastar sig upp mot det blå
Det är som de fått luft under vindarna, och det gäller nog även oss två
Grenarna klär på sig liv, marken som var hård har blivit mjuk och varm
Du ler tills jag ler, och du säger att du vilar så tryggt på min arm

Vi får en ny sommar, och den börjar nu
En ny tid i solen, bara jag och du
Där står allt i blomm, vi blommar också
Och vi värms av solen i det blå

Plötsligt så förvandlas det gråa och tomma till ett tempel, höjt av liv
Dörrarna slås upp, och man inser att kärlek är en skapelse, så produktiv
Allt är kärlek, även om man inte alltid ser det, även om man inte alltid förstår
För kärleken har så många sidor, så många uttryck, och i dag är kärleken vår

Det är först nu som man kan se vintern för vad den är, ta den för vad den är
Kanske man kan se kärlek i det kalla, nu när vintern är över och våren är här
Trots att kylan var så stark, kommer värmen och trollar fram något som inte fanns
Det är en möjlighet som kommer helt oväntat, och då får man ta sin chans

Vi får en ny sommar, det är mer än vi kunnat önska
Vi väcks till liv i en värld, i en underbar grönska
Där vågor av känslor slår mot vår strand
Där vi möter en ny tid hand i hand

Ingen regnbåge utan både regn och sol, båda behövs för det vackra, färgrika
Ingen kärlek utan skratt och tårar, och aldrig någonsin att motpolerna ger vika
Både och behövs, i livet, man kan inte ha det ena utan att man har det andra
Kärleken måste ha mörker och ljus, precis som det krävs vi två för att få varandra

En vind letar sig in genom fönstret, och lockar dig att titta ut
Plötsligt når allt det fram, och du inser att din sömn är slut
Vågar du titta, drömmen kanske har blivit verklighet, om du vågar tro
Solen och regn ger en regnbåge, tårar och skratt bygger kärlekens bro

Vi får en ny sommar, en ny chans att blomma ut
En ny vår, och vi inser att inget är slut
Vi känner dofter och värme, något för alla sinnen
Och allt kommer tillbaka, det som bara varit minnen

Solens strålar når ända fram, min vän, har inte du under vintern blivit min sol
Jag ser dig, jag älskar dig, och jag tänker på dig där jag drömmer i min solstol
Värmen kommer sakta krypande för varje dag, där ute och mellan oss två
Vem minns förra årets skörd, vi lägger ner vår kärlek i det som vi ska så

Mörkret försvann, och vi befannn oss i en helt ny tid, en tid av ljus
Helt plötsligt dröjde vi oss kvar i natten, satt där vid ett båthus
Vattnet låg framför oss, och grönska och mark bakom oss
Just då, kände vi båda att kärleken fick oss att kröp till vårt kors




Fri vers av PPQ
Läst 675 gånger
Publicerad 2004-05-04 18:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ