Vem är jag nu? Små bitar av mej ligger på okänd mark.
Så långt från hel och stark.
Alltför många misstag har jag gjort.
För mig var kärlek något vackert, underbart och stort.

Varför fick jag inget veta? Sanningen serveras inte längre på silverfat.
Att kärlek kunde såra, och förvandlas till hat.
Så som jag har letat, men inte funnit något svar.
Av all min stora kärlek finns nu bara aska kvar.

Ville du inte ha mej? Ändå tog du emot mitt hjärta.
Du kunde väl ha besparat mig denna oändliga smärta.
Alltför många gånger borde jag förstått.
Så länge, sådant slöseri, likadant varenda gång du ifrån mig gått.

Är jag nu ens skuggan av mitt forna jag?
Skulle jag skrika av glädje för det lilla jag har kvar?
Jag gav dig solen, månen och jordens vackra hav.
Satte du någongång ett värde på allt det jag gav?